Lägrets historia - 3/3

Judarna var övertygade om att de skulle bli deporterade till ett annat land där de skulle kunna leva vidare som vanliga och fria människor. Därför hade de stora mängder av bagage med sig. Deras resväskor rånades och transporterades till lägerförrådet Kanada där innehållet sorterades och skickades till flera institutioner och organisationer i Tredje riket. Det som visade sig vara något värde för nazisterna kunde vara helt vanliga föremål som t.ex. kläder, skor, borstar, begagnade tandborstar, glasögon och proteser.

SS kunde även utnyttja kvarlevorna av människor. Sonderkommando måste klippa hår från de mördade för att få material till filttyger samt dra ut guldtänder. Mänsklig aska användes som gödsel och byggnadsmaterial.

Zigenare uppfattades också som en sämre ras och skulle således dela judarnas öde. Zigenska barn och tvillingar blev också offer för doktor Mengeles "medicinska" experiment. Med sådana experiment ville han bl.a. bevisa den germanska rasens överlägsenhet.

De icke-judiska barn som motsvarade de tyska kraven på germansk fägring skickades till Tredje riket för att vara grundmaterial vid "tillverkningen" av nya generationer av rena arier.

KL Auschwitz erbjöd också oerhört stora möjligheter till att genomföra olika meningslösa experiment, helt utan motstycke. Nya transporter och selektioner garanterade obegränsade leveranser av nytt "forskningsmaterial" åt de nazistiska läkarna.

I november 1943 fick lägret i Auschwitz en ny kommendant, SS-Obersturmbannführer Arthur Liebehenshel. Under hans ledning delades lägret i tre delar:

• KL Auschwitz I-Stammlager (huvudlägret i Auschwitz);
• KL Auschwitz II-Birkenau (lägret i Birkenau);
• KL Auschwitz III-Monowitz (samt en stor kedja av mindre underläger; 10 000 fångar från Monowitz byggde den kemiska fabriken Buna Werke i Dwory);

Kommendanten i KL Auschwitz I var fortfarande den högste befälhavaren för SS-garnisonen och överordnad kommendaterna i Birkenau och Monowitz.

I maj 1944 utnämndes SS-Sturmbannführer Richard Baer till vad som kom att bli lägrets siste kommendant.

Redan sommaren 1944 var nazisterna medvetna om att Tyskland skulle förlora kriget. då inleddes ett projekt för att avveckla lägret och mörda alla fångar och jämna lägret med marken.

Den 18 januari 1945 valde man ut ungefär 58 000 fångar som tvingades att delta i speciella evakueringmarscher till andra koncentrationsläger eller järnvägsknutar i det ockuperade Polen. Därifrån skickades sedan fångarna vidare till Tredje riket. under sådana "dödsmarscher" rensades ut eller frös ihjäl tusentals personer.

Samtidigt började SS-männen förstöra alla bevis på och spår efter sina förbrytelser. De förstörde bl.a. lägrets arkiv och sprängde gaskamrar och krematorier II, III och V i KL Auschwitz II-Birkenau. det fjärde krematoriet i Birkenau hade redan förstörts av fångarna från Sonderkommando under ett uppror i början av oktober 1944. Den 23 januari 1945 gjordes ett försök att bränna när  lägerförrådet Kanada II i Birkenau där man förvarade ägodelar som stulits från fångarna.

I lägren stannade omkring 9 000 fångar (därav ca 7 000 i huvudlägret KL Auschwitz I) huvudsakligen patienter från lägrets sjukhus. En del av dem blev ihjälskjutna av de retirerande SS-trupperna.

Den 27 januari 1945 befriade Röda armén KL Auschwitz I, KL Auschwitz II-Birkenau, KL Auschwitz III-Monowitz samt uderlägren. I det befriade huvudlägret grundade ryssarna ett militärsjukhus, vilket övertogs av Polska Röda korset (PCK). Snart kom volontärer, polska myndigheter och speciella kommissioner till Oswiecim för att hjälpa de före detta fångarna.

Trots nazisterna försökte förstöra alla bevis på sin verksamhet i KL Auschwitz hittade man bl.a. liken av omkring 600 ihjälskjutna fångar, hundratals burkar med giftgas Zyklon B, ca 7 000 kilo människohår som innehöll spårämnen av vätecyanid och hundratusentals stulna ägodelar. Den mindre delen av de tyska dokument som påträffades gav också ett vittnesbörd om de tragiska händelserna i KL Auschwitz. Omedelbart efter befrielsen spelade Röda armén in en timme lång film, som användes som bevismaterial under de rättegångar som följde mot SS-styrkornas personal.

Läs mer om KL Auschwitz-Birkenau!